Varför är man aldrig nöjd med livet?? I somras längtade jag till hösten och gymnasiet och allt som var nytt och spännande. Har för mig att jag längtade till läxor också?! Och nu när jag sitter här med den gråa vardagen så längtar jag mer än aldrig förr bort. Långt bort. Även om jag trivs och så i Spånga och i klassen så blir man bara så trött ibland. Blir ännu tröttare på mig själv när jag längtar bort och aldrig är nöjd. Men är vi inte alla så? Jaja, nu ska jag sluta kvällsfilosofera och gå och lägga mig i stället. Sov gott <3